februari 22, 2012 av riinoo
Falsk eller sann bild av köttproduktionen i Brasilien eller Nya Zeeland?
Vad tror konsumenten att man köper?
Anders Lindström, KRAV ansluten nötköttsproducent från Bosarve i När berättade på Konsumentföreningen Medvetna Matvals årsmöte om intressanta erfarenheter från studieresor till både Nya Zeeland och Brasilien.
Nya Zeeland är ett land med varierande klimat, allt från regnskog, snöklädda bergstoppar, till öken med regn från 300 mm upp till sju meter/år. Antalet köttraskor beräknas uppgå till ca 4,5 miljoner. En ordinär gård på NZ är lika stor som en ordinär socken på Gotland. Man föder upp nöt, lamm, hjort, producerar mjölk och spannmål. Man har inga jordbruksstöd sedan många år. Nittio procent av all produktion exporteras. Fördelarna på NZ är att det inte behövs några byggnader utom för mjölkningsanläggningarna och kraftfodermängden som tillförs är obetydlig vilket gör att det är kostnadseffektivt. Avigsidorna däremot är att man inte kan ta hand om sina ungdjur i en mjölkbesättning, utan de måste lämnas vidare efter 4 dygn till andra uppfödare. Eftersom dessa köps ihop från olika håll medicineras de en gång per månad fram till slakt för att hålla sig friska, vare sig det behövs eller inte. Eftersom det finns stora mängder får på NZ så finns det arbetslag som försörjer sig på att åka runt att bygga infångningsfållor för att behandla/vaccinera djuren. Salmonella tycks man inte bry sig om, döda djur grävs ner och tillfrisknade går vidare i kedjan. Svansar kuperas rutinmässigt på får. Gödsling och besprutning av kuperade marker sker från luften. De svenska besökarna reagerade mest på användning av Roundup samt att man redan efter tre dygn släppte på djur att beta de kvarvarande stråna, miljön tänker man inte särskilt på. I Sverige skulle man inte komma på tanken ens.
Brasilien. Ett fattigt, rikt och orättvist land. Skogen växer väldigt fort, tio gånger snabbare än i Sverige. Jordbruket bedrivs plöjningsfritt med två skördar och mycket Roundup för att betvinga ogräset. Man odlar resistent majs och soja, genmanipulerat förstås. Brasilien är störst på nöt i världen, det slaktas 40 miljoner nöt per år. Vanligaste rasen är Nelore, magra kor, tåliga mot torka och värme samt ingen intensiv uppfödning på de magra betena. I södra Brasilien har man mer intensiv uppfödning med bete och utfodringsstationer med kraftfoder och ensilage. Slutuppfödning sker på spaltgolv. NATURKÖTT?
Hur vet man som konsument vad man får?
Enligt SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB, är utsläppet av koldioxidekvivalenten 40 % högre än i Sverige på grund av den långsamma tillväxten. Många farmare påstod att de hade koll på behandlade/medicinerade djur men eftersom det fanns brister i märkningen kan man undra hur de kunde hålla alla djur i huvudet…
Brasilien har ett vaccinationsprogram mot ett 10-tal olika sjukdomar, inget program för kontroll av Leukos, BVD eller IVR, som i Sverige.
Livdjursauktioner hålls fem dagar i veckan, främst via Internet av utmagrade djur i stort behov av slutgödning. Djuren kan vara 30 månader gamla och väga endast 300 kilo. De slutgöds i ca 90 dagar i s.k. ”Feedlots” där de går på svart jord. Ensilage ligger ofta utan täckning och möglar och skapar tillhåll för parasiter och bakterier. Tjurar kastereras vid 18 månaders ålder utan bedövning. Mycket vaccinerande, antibiotika i foder och 75% av slakten är religiös slakt till arabländerna, men de fina bitarna går till Europa. NATURKÖTT?
Det är en falsk bild av Brasilianskt importkött som förmedlas till konsumenten.
Vad står naturkött för? För Nordön i Nya Zeeland kan det stämma med bilden men definitivt inte gällande uppfödningen i Brasilien.
Bilder från auktion, på betedjur och s.k. ”feedlots”
Detta bildspel kräver JavaScript.
Anders Lindström producerar själv nötkött av raserna Simmenthal och Hereford och det man kan säga om hans produktion är att den är i ordets rätta bemärkelse ”NÄR-producerad”! Hans djur betar, får hö och sparsamt med kraftfoder. Antibiotika om något djur är sjukt, KRAV produktion kräver längre karenstider mellan behandling och slakt. Hans kött saluförs via Svenskt Butikskött, Änglamarks efterfrågan på kött ökar ständigt.
Så här ser det ut på Bosarve
Riina Noodapera